Arkitekturkulturen

Ett fotografi a¨r fixerat. En resa a¨r ro¨relse. I Mattias Backstro¨ms fotografier a¨r det fixerade fotografiet paradoxalt nog i full ro¨relse och samtidigt resan sta°endes stilla. Att mo¨ta fotografikonsten i denna bok kan inneba¨ra att finna det personliga i det till synes opersonliga och att finna ro¨relse i det till sy- nes stilla. Det finns ma°nga resor att go¨ra genom Mattias fo- tografi fo¨rutom den uppenbara geografiska resa vars tillkomst ocksa° a¨r den enskilda bildens. Det a¨r ocksa° resan fra°n det fo¨resta¨llande till ren form, resan fra°n det osedda till det sedda och resan fra°n att ro¨ra sig genom sina vardagsmiljo¨er till att verk- ligen ro¨ras av sina vardagsmiljo¨er. Att resa a¨r ett annat sa¨tt att vara a¨n det normala tillsta°nd vi kallar att leva. Na¨r vi ro¨r oss genom en fra¨mmande plats o¨ppnar vi oss ga¨rna fo¨r den pa° ett sa¨llsamt sa¨tt. Vi tittar inte bara, vi ser. Vi a¨r uppta¨ckande, vi deltar, nyfiket, med va°r omgiv- ning. Hemma a¨r vi la¨tt blinda fo¨r det va¨lbekanta. Det ska till att vi ska resa fo¨r att kunna njuta av det vardagliga igen. Ta¨nk om vi a¨nda° kunde la¨ra oss att resa utan att beho¨va ro¨ra pa° oss, att resa stilla. Fotografierna i den ha¨r boken a¨r fixerade, a¨nda° a¨r inga av dem stilla. Trots att det a¨r mestadels oro¨r- liga konstruktioner och byggnader vi ser a¨r ro¨rlig- heten och energin ha¨r det tydligaste. Spa¨nningen i ett mo¨nster som plo¨tsligt bryts, fa¨lt som diskuterar ho¨gljutt med linjer, oska¨rpans relation till ska¨rpan, det av bildutsnittet utela¨mnades eko. Att vi inte direkt ser vad som fo¨resta¨lls, men att hur det ser ut knockar oss ur va°r bekva¨ma fo¨resta¨llningsva¨rld da¨r vi egent- ligen inte beho¨ver se utan bara veta. Form a¨r ett ???????? ????????samtal som pa°ga°r o¨verallt runt oss men som vi sa¨llan stannar upp och lyssnar pa°, a¨n mindre deltar i. I dessa till synes opersonliga bilder, avsaknaden av ma¨nniskor: ansikten, na°got som helst levande, bor en stor personlighet. Genom att dro¨ja tillsammans med dessa bilder framtra¨der personen bakom dem: fotografen. Mattias Backstro¨m lever resande. Just den sortens resa som inte kra¨ver nya platser, den horisontella och geografiska ro¨relsens. Den sortens resa som alltid a¨r en resa info¨r det den sta°r. Ha¨r a¨r en plats. Jag kan ha ro¨rt mig genom den ha¨r plat- sen flera ga°nger. Men nu o¨ppnar jag mig fo¨r den. Nu ser jag den. Na¨r jag bla¨ddrar i det ha¨r urvalet bilder a¨r det Mattias jag ser, och hans sa¨tt att leva. Hans sa¨tt att bjuda pa° livet till oss andra. Uppmaningen ”Se vad du lever i!” ho¨rs i svischandet fra°n sidorna na¨r jag bla¨ddrar snabbt. Att finna det personliga i det till synes opersonliga, ha¨r finns ett hja¨rta av Mattias. Det ha¨r a¨r inte konst som fo¨rso¨ker provocera eller uttrycka na°got mystiskt och djupsinnigt. Det ha¨r a¨r konst som leder oss in i livet, det fysiska, rumsliga livet, inte in i abstrakta och introverta tankar. Ha¨r finns ivrighet, gla¨dje, fo¨rva°ning, sko¨nhet. Jag a¨lskar att tillbringa tid med Mattias Backstro¨ms konst och att ta med mig hans blick ut pa° prome- nad i min egen vardagsmiljo¨ och hota miljo¨n med konstens fo¨rfra¨mligande ka¨rlek. Jag a¨lskar att sitta hemma och bla¨ddra i denna resa av motsatsernas motsa¨ttning. Joel Andersson Filosof