Parallella liv är en personligt skriven dubbelbiografi om författarna Sven Delblanc och P.O. Enquist. Lars Lönnroth skildrar här två av 1900-talets mest betydande svenska författarskap och samtidigt sina egna minnen av författarna och den tid de levde i.
Trots alla frågor och tvivel om de yttersta tingen kunde Pär Lagerkvist vara kompromisslös med sin politiska ideologi då han försvarade den enskildes frihet och ansvar. I detta var han en kämpande humanist, ett begrepp han själv myntade i Den knutna näven (1934) och som fick bli titeln på denna bok.
Tingen är del av vårt vardagliga liv, men vi tänker sällan på det faktum att de också har en spretig historia som går bortanför de betydelser och funktioner som vi tilldelar dem. I denna studie undersöker Ellen Frödin tre litterära texter av Henry Parland, James Joyce och Virginia Woolf som alla ger särskilt utrymme åt ting och deras materiella relationer, samtidigt som människor decentraliseras.
Var Shakespeare antisemit? Eller är hans judiska Shylock snarare ett tecken på det diskursiva klimatet som rådde i England under 1500-talet? Rymmer Köpmannen i Venedig antisemitisk propaganda och är den därför rentav farlig, oavsett tidsandan och den sceniska framställningen? Til syvende og sidst är det bara åskådarna som kan ge besked.
20TAL nr 6, »Språk & Samhörighet«, undersöker glipor, negationer och språkets mellanrum. Om vad som kan rymmas i, mellan och bortom ett vanespråk. Hur namngivningar kan skapa världar som utesluter och osynliggör i stället för att inkludera. Men också om den kraft som ryms i språkets beståndsdelar, i den enskilda benämningen och kategoriseringen.
En stor bok med roliga och intressanta fakta om Peter O´Donnells kvinnliga agent. Boken är skriven av Peder och Catrin Mauritsson två av världens ledande experter på »Modesty Blaise« som här delar med sig av såväl minnen som delar av sina stora samlingar av originalteckningar, oljemålningar med mera. I en exposé över figuren Modesty Blaise olika inkarnationer i böcker, serier, filmer med mera
En samling artiklar om livet, döden och existentiella frågor, i konst och underhållning -- ofta mot kosmisk bakgrund. Aniara samsas med space opera, Dracula med de samtida dekadenternas dödsromantik. Och den mest dekadente av alla i kretsen runt Oscar Wilde visar sig ha varit en svensk greve, diktaren och skräckförfattaren Eric Stenbock.
Det har skrivits många böcker om vad som bör läsas, utifrån vilka böcker som
är bäst. De litterära sällskapen i Sverige, DELS, får ofta frågor om sådana lästips
men vill inte komma med några ”bör”, utan tipsa om böcker och författarskap
som många läsare kan njuta och ha glädje av. Och återupptäcka, böcker som sjunkit in i glömskan i konkurrens med all nyutkommen litteratur.
Om Anna Rydstedt (1928–1994) skriver Jan Olov Ullén i denna bok: ”Hennes poesi är lätt att ta till sig och samtidigt omöjlig att bli riktigt färdig med. Därför lever den, därför är den klassisk.” Tjugo författare, litteraturvetare, konstnärer och vänner belyser ur olika infallsvinklar Anna Rydstedt med närhet till hennes person, verk och det lyriska språkets möjlighet att fördjupa verkligheten.
I Vilhelm Ekelundsamfundets utgivning av Ekelunds skrifter har flertalet efterlämnade anteckningar om författare och böcker samlats i denna volym. Merparten av anteckningarna är från 1913–1949 och ger en bild av Ekelunds utveckling som kritiker i förhållande till både hela litteraturer och enskilda författare.
”En författares uppgift är att utplåna fraserna”, sade Ingeborg Bachmann vid mottagandet av Anton Wildgans litteraturpris 1972. Hennes tankar om litteraturens ansvar och verkan präglar hela denna samling texter, vars stomme utgörs av fem poetikföreläsningar från vintern 1959–1960. Genom alla texterna kan vi höra det som motverkar språkets och litteraturens förstelning: en levande röst.
Utsikt från en bergstopp fokuserar på Rousseaus natursyn med utgångspunkt i succéromanen Julie eller Den nya Héloïse. Analysen leder in i hemlighetsfulla trädgårdar och ut på haven till exotiska öar – och framförallt upp till Alpernas toppar där världen kan betraktas med nya ögon.
Göran Tunström var på ett sätt som är unikt i modern tid en älskad författare. Men han verkade också som dramatiker och krönikör, uppläsare och hörspelsförfattare, en av de synliga i vår tid. Och ändå inte. Likt Selma Lagerlöf är han en anomali. Båda hämtar sitt språk ur underjordiska kanalsystem, där andra förbindelser råder och andra möten sker.
I Återförtrollningen spårar Sara Cederberg den svenska debatten om litteraturens kris till 1960- och 70-talet och hittar gemensamma nämnare mellan dessa decenniers kulturdebatter och dagens diskussioner – i allt från vad kritikens roll bör vara till vilken filosofisk världsbild som bör ligga till grund för kulturen och det litterära skapandet.