Genom att analysera ett urval av den icke-vita svenska litteraturens titlar som har det gemensamt att de aktualiserar frågor om ras och svenskhet undersöker författaren om det går att skriva om svenskheten inför framtiden i ett alltmer mångrasligt Sverige och i den pågående kampen om svenskheten och i det land som var först med att avskaffa rasbegreppet i den färgblinda antirasismens namn.
I Att slå dank med virtuositet. Reträtten, sysslolösheten och essän undersöker Emma Eldelin förbindelserna mellan dessa tre storheter med utgångspunkt hos fyra essäistiska författare från renässansen till vår tid: Montaigne, Charles Lamb, Virginia Woolf och Jenny Diski.
Vad är gotik och hur skiljer den sig från skräckromantik och skräck? I De mörka labyrinterna definieras gotik utifrån engelska texter mellan åren 1764–1820. Dessa texter speglas i sin tur i gotiska exempel ur nutida litteratur, till exempel av William S Burroughs och Bruno K Öijer. Dessutom analyseras gotiken i romaner av Alexander Ahndoril, Inger Edelfeldt, Per Hagman och Mare Kandre.
I Hushållspolitik undersöker Anna Cavallin hur August Strindbergs novellsamlingar Giftas I–II kan läsas som rådgivningslitteratur. Boken analyserar också hur det sena 1800-talets framväxande konsumtionskultur är närvarande i de hem som skapas av novellernas huvudpersoner. Genom den heteronormativa begärsekonomin konstrueras kön, män och kvinnor blir till – som par och som konsumenter.
W.G. Sebald (1944–2001) har länge betraktats som en av de viktigaste författarna kring millennieskiftet, och hans prosa har kommit att inta en alltmer central plats i samtalet om vår tids litteratur. Men det finns också en helt annan sida av hans skrivande, som hittills passerat obemärkt: under nära fyra decennier producerade Sebald dikter. Här presenteras för första gången ett urval.
I Vilhelm Ekelundsamfundets utgivning av Ekelunds skrifter har flertalet efterlämnade anteckningar om författare och böcker samlats i denna volym. Merparten av anteckningarna är från 1913–1949 och ger en bild av Ekelunds utveckling som kritiker i förhållande till både hela litteraturer och enskilda författare.
”En författares uppgift är att utplåna fraserna”, sade Ingeborg Bachmann vid mottagandet av Anton Wildgans litteraturpris 1972. Hennes tankar om litteraturens ansvar och verkan präglar hela denna samling texter, vars stomme utgörs av fem poetikföreläsningar från vintern 1959–1960. Genom alla texterna kan vi höra det som motverkar språkets och litteraturens förstelning: en levande röst.
I lager
210 kr
VARUKORG
Din varukorg är tom.
BONUSPOÄNG!
Spara bonuspoäng när du handlar som du kan använda vid senare köp.