Min vän från Metaponto

Biografin om den syditalienske gästarbetaren Nico och hans familj, först i Tyskland senare i Wien, ger läsaren en spännande och intressant inblick i en invandrarsläkts livsöde. Författaren skildrar den kulturkrock som uppstår när man med rötter i ett uråldrigt bondesamhälle konfronteras med ett modernt industrisamhälle och får nya vänner med annorlunda värderingar. Trots hårt arbete och god vilja stöter Nico på motgångar både inom familjen och på arbetsplatsen som leder till att han tappar han fotfästet. Den starka påverkan från hans uppväxttid i byn och rädslan att misslyckas i det nya landet kontrasteras allt mer av en tilltagande skepsis mot invandrare i Österrike. Berättelsen ger läsaren små historier i historien. Nicos son Patrik vill röra sig fritt mellan de olika kulturerna, medan hans släkt kräver att han ska vara stolt över sin bakgrund, något som leder till avståndstagande. Farmodern upptäcker glädjen av att få resa och bestämma över sig själv och lämnar den krigsskadade maken grubblande under sitt aprikosträd. Kapitlet om italienskan Alexandra skildrar en kvinna, som förlorade sin heder och hela sin familj på en enda dag.