När dagen gryr

Under hela barndomen var jag mager, blyg och rädd. Jag växte upp i Stockholms innerstad tillsammans med syster och föräldrar, men trivdes bäst i naturen på vårt landställe.
På olika sätt sökte jag bekräftelse och trygghet utanför hemmett. Lättnaden var stor när jag 18 år gammal kunde flytta hemifrån och leva mitt eget liv. 
Jag flyttade, bytte arbete och män flera gånger genom åren, sökande efter en trygghet som jag inte kunde hitta. De få minnen jag hade från barndomen var negativt laddade. Till min förvåning upptäckte jag, först i 50-årsålder, att det som skrämde mig mest - det var min egen mamma.  
En veckas intensiv terapi 2011 blev början på ett nytt liv. Jag kunde gråta för första gången sedan jag var ett litet barn. När veckan var slut kände jag mig som nyfödd och upplevde intensiva känslor och dofter som var nya för mig. Och tänk, jag kände vattnet mot huden när jag duschade!

De följande åren kom minnen och känslor upp till ytan så jag kunde bearbeta och så småningom släppa dem. Ju mer jag grät och bearbetade, ju friskare och gladare blev jag! Kroppen började läka sig själv genom healing samtidigt som jag fick kontakt med en andlig värld, vilket i sin tur gav mig mer healing. När jag fyllde 62 var jag betydligt friskare än jag hade varit 10 år tidigare. Återkommande infektioner, högt blodtryck, astma och migrän var ett minne blott. På köpet hade jag blivit av med både spindelfobi och dödsångest. 

Jag började skriva detta manus för att minnas och bearbeta min barndom. Med hjälp av föreningen LIv I SverIge blev det så småningom till en bok. Jag hoppas att min historia kan hjälpa just Dig att minnas.