När skuggorna fallit (CD)

När Martin Sternhufvud släppte ett nytt album 2013 hade han inte gett ut ny musik på nästan 30 år, och arbetade som psykoterapeut. Något jag uppfattade som en livskris lockade fram hans låtskrivarmusa igen, och med gamle vännen Mats "MP" Persson vid sin sida gick han in i studion för att föreviga allt som rann ur honom. Vi snabbspolar två år framåt och plötsligt är han här igen med ett nytt album, återigen i par med "MP" samt bidrag från Janne Schaffer. Återigen präglas sångerna av medelålderns skuggigare partier, av en lagom känsla av mystik, av att inte riktigt veta om han själv är huvudpersonen. I sina bästa stunder komponerar Sternhufvud med samma pondus som vem som helst av våra stora svenska sångare/låtskrivare, medan texterna ibland kunde må bra av en större färgpalett som penslat fram mer levande miljöer för känsloyttringarna. Invändningar finns mot några valhänta försök till att rocka ut, liksom några förvalsljud på keyboarden, men frånsett detta visar den förlorade sonen av den gyllene Halmstad-generationen att han verkar ha hittat hem igen.