Detta mörker är ljusare

I den här boken för oss Ak Welsapar återigen ut i den turkmenska stäppöknen och in i Ashgabat, huvudstaden med dess minnen av en sovjetisk ungdomskultur och dess bestående fientlighet mot allt fritt tänkande. Här möter oss en mängd egensinniga, omutliga gestalter ur det turkmenska folkdjupet men också måttligt moraliska, lismande herrar som tar för sig av allt vad den moderna världen kan erbjuda av nyrikedom och svek. Berättelsen är baserad på den moderna verkligheten och bjuder här och var på självbiografiska detaljer. Författaren har själv upplevt mötet mellan den enkle fåraherdens liv långt ute på den turkmenska stäppen och den hektiska storstadens likadana krav på anpassning till en både gammal och ny tids hierarki. Han ifrågasätter bägge. Vem är det som regerar över lantmannens sysslor, vem är det som bestämmer över den grävande journalistens uppdrag? Här framstår hela den sovjetiska – och postsovjetiska – verkligheten i ett uselt skimmer.