Inte långt till Wannsee

Vad är det som gör Hannah och mig till vänner? Jag försöker blottlägga konflikter, hon skyla dem, hon dras till ljuset och jag vill undersöka mörkret. Ändå har vi en speciell frändskap. Som vore vi delar av samma väsen och måste höra ihop. Nästan lika mystiskt som att bli förälskad och förundrat konstatera att någon man inte kände igår nästa dag är någon man inte kan mista, då dör man.
Det är maj 1987 och två kvinnor möts på en internationell fredskonferens i Moskva. Den ena av dem är svenska, född i andra världskrigets slutskede och uppvuxen i rekordårens trygga Sverige. Den andra heter Hannah, är tyska och dotter till en högt uppsatt nazist i en av Tredje rikets kända familjer.
Hotet om ett kärnvapenkrig vilar tungt över Europa när de två kvinnorna under några dagars intensivt umgänge i Moskva oväntat finner varandra. De kommande åren ses de ofta i Hannahs hus i Berlin och deras engagemang leder dem till resor i Polen och Tjeckien. Framtiden ser ljus ut – Berlinmuren har fallit, Tyskland återförenats, Sovjetunionen upplösts, kärnvapenkriget verkar långt borta – men bara under en kort tid, ska det visa sig.
Ingrid Rasch berättar om en omvälvande tid i Europa och en orubblig vänskap som sträcker sig över decennier.