Män som inte dansar

– Ja, ja. Själv dansar jag helst inte, sade han och skrattade urskuldande. Jag brukar alltför ofta trassla till det och hamna på damernas tår, så jag har så gott som slutat med de där krumbukterna. Ringdans får räcka för min del!
Han skrockade.
– Eller jenka! Men sådant håller man väl inte på med nu för tiden. Tack och lov!
Han tystnade ett ögonblick och tittade sedan frågande på henne:
– Men du kanske …?
– Inte alls, sade Alba bestämt. Jag är inte heller så förtjust.

Roy Persson och Alba Nyman dansar inte. Av en händelse möts de på en nyårsfest och upplever båda en kortvarig gemenskap. Ett möte som lämnar spår hos åtminstone en av dem.

I Karin M.E. Franzéns novellsamling "Män som inte dansar" får vi möta människor med olika livsbetingelser och bevekelsegrunder, från vitt skilda miljöer. Här finns de som söker och andra som finner, de som är nöjda och harmoniska, men också de som aldrig riktigt lyckats med att hålla takten i livsdansen.